Hur allt började

För fyra år sedan idag så satt jag på flyget påväg mot ett stort äventyr. Jag hade gjort valet att lämna Sverige och testa att backpacka ensam i Australien. Jag hade inga stora planer men en sak var säker, jag skulle testa surfing och det dröjde inte många dagar förrens jag befann mig på ett surfcamp. Där stannade jag i 5 dagar och fick lära mig grunderna och de regler som finns i surfing. Jag var riktigt dålig till en början och stod faktiskt inte ens upp under min första lektion. När mina 5 dagar va slut så reste jag vidare och det skulle dröja nästan två månader innan jag begav mig ut för att surfa igen. Jag hamnade i en liten surfby som heter Agnes Water och där fanns ingenting att göra om man inte var surfare. Jag bodde en kort promenad på 150 meter genom regnskogen, andra sidan skogen så stod jag med fötterna i sanden och såg vågorna rulla in. 

Jag gick till den lokala surfbutiken och var fast besluten om att jag inte skulle ha en foamboard, utbudet var väldigt begränsat och så var även min backpacker ekonomi. Min första surfbräda blev en tunn, gammal minimal med inglasade fenor på 7'3. Eftersom jag bara jobbde i utbyte mot boende så hade jag många lediga timmar per dag. Många av de timmarna spenderade jag på stranden långt bort från alla de andra surfarna för att öva min surfing. Jag tyckte under en längre tid att det kändes jobbigt att vara i närheten av de duktiga surfarna och höll mig under en tid för mig själv. När jag väl blev bekväm med brädan och vågorna så vågade jag mig lite söderut på stranden där det fanns ett righthand pointbreak med fantastiska vågor! Där i den lilla surfbyn på Australiens östkust lärde jag mig surfing och vad som var tänkt att bara bli ett snabbt besök på kanske en vecka blev till att jag bodde där i nästan 4 månader. 

Jag kom till att älska just det, på resande fot visste man aldrig vad som skulle hända eller vart man skulle befinna sig inom någon veckas tid. En dag så hörde jag av mig till mina föräldrar och berättade att jag skulle ansöka om att få stanna ett år till, så det som skulle vara en 7 månaders resa blev nu en längre visit på 2 år. Under första året reste jag fram och tillbaka på östkusten, Sunshine coast, Gold coast, Cairns och Byron Bay bara för att nämna några av platserna. Jag tröttnade på att bo på hostel och bara umgås med festgalna backpackers och hade turen till att sedan bo och jobba tillsammans med australienare. Det lärde mig mycket och folk sa till mig att jag skulle älska västkusten så jag tänkte varför inte. Vid den tiden hade jag min egna bil med utrymme för att sova i bilen och bodde till och från i den. Jag körde 750 mil från östkusten, genom outbacken, upp till Darwin och kom tillslut fram till Exmouth, WA. 

Det var väldigt annorlunda och det tog lite tid för mig att anpassa mig, öken och närmasta by var 40 mil bort men vilket ställe det var! Jag ville stanna och var på jakt efter ett nytt jobb, det tog lite tid innan jag fick ett men under tiden så kunde jag surfa för glatta livet! Det var lagom med folk ute i lineup och det var blandat med lokalbefolkning och turister. Här utvecklade jag min surfing otroligt mycket och det var dags för att köpa en kortade bräda. Jag hade tur och fick tag på en begagnad 6'4 som hade mycket volym och perfekt att byta ner sig till. Exmouth är oehört rikt på marindjur, jag såg allt från färgglada fiskar, sköldpaddor, tigerhajar, knölvalar, manta rays och jag åkte ut med båt för att simma med valhajar. Det är en plats som ligger mig varmt om hjärtat och jag fick bo och utvecklas med min surfing där i 5 månader. 

När sommaren började närma sig var det dags för nästa utmaning, jag packade bilen än en gång och körde 130 mil söderut till den berömda surfbyn Margaret river. Jag visste att de vågor jag surfat hitills inte var i närheten så kraftfulla som de vågor jag skulle paddla ut i framöver. Jag var nervös efter många historier om skador, brutna surfbrädor, strömmar, tunga vågor och vithajar. Jag fick börja pusha mig till en ny nivå och jag kände mig som en nybörjare igen. Droppen man var tvungen att klara i take-off fick mig att börja tvivla på min egna  surfförmåga. Min duckdive var också tvungen till att bli bättre om jag skulle ha en chans till att överhuvudtaget ens komma ut till vågorna. Jag bet ihop, pushade mig själv och lyckades övervinna de rädslor som funnits sedan tidigare om att surfa vågorna i sydvästra Australien. Även här utvecklades jag oehört med min teknik och styrka, det blev äntligen dags för att köpa en riktig shortboard. Ett mål jag hade haft sedan en tid tillbaka om att jag skulle bli tillräckligt duktig för att skaffa en mindre bräda.
 

Att sitta och blicka ut över Main break på en stor dag var helt sinnessjukt, de flesta som paddlade ut var män på 50+ och de gjorde det som ingenting. Kom tillbaka helskinnade med ett stort leende på läpparna. Det var i Margaret river som jag avslutade mina två år i detta fantastiska land Down under. Det är inte alltid en dans på rosor att vara backpacker men jag vill säga till alla er som funderar på att sticka iväg en längre tid, gör det! Sverige finns alltid kvar om det är så att man inte skulle trivas på resande fot. Vem vet vad du kan lära dig? 
Jag lärde mig oehört mycket under min resa men det som jag alltid kommer till att ha med mig resten av livet är min passion för havet och vågorna. 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-