Vem är tjejen som visas på bilderna

Sedan jag startade denna hemsidan och bloggen så har jag velat mycket fram och tillbaka om hur personlig den ska bli. Är det bäst att hålla det professionellt eller ska jag ge mer av mig själv? Nu har jag testat något som varit lite mittemellan men märkt att jag inte riktigt kommer till skott med bloggandet. Vem vet, det kanske inte ens är aktuellt med bloggar längre. Men eftersom jag gillar fotografi och hade en betydligt större talang för skivandet under mina skolår så tänker jag att det inte är helt i onödan som jag skriver. 

Tjejen på bilderna är jag, Johanna. En lång tjej som alltid tycktes sticka ut redan tidigt i skolåren men inte enbart för min längd. Idag vet jag att det hade mycket med min bestämda personlighet att göra men det hade jag ju såklart inte insett vid den åldern. Jag är uppvuxen i en mindre ort i de småländska skogarna med ett fåtal tusen invånare. Jag märke snabbt att det livet inte var för mig, världen har för mycket att erbjuda och jag ville ta för mig av den. En dag ringde jag till mamma och sa att jag hade bokat en resa till Australien. 

Där fick jag för första gången testa på hur det är att faktiskt vara helt fri och alla dörrar stod öppna för vad jag än ville göra. Uppvuxen mitt i skogen men hade turen att ha föräldrar som uppskattade att fly verkligheten 6 månader om året. Ner till Österlen och där var havet aldrig mer än 100 meter bort. Det var min bror som sa åt mig att jag helt enkelt var tvungen att testa surfing när jag kom fram till Australien. Min 4:e dag var jag på brädan första gången. Allt detta har jag skrivit mer om i ett tidigare inlägg. Jag lärde mig otroligt mycket där på andra sidan klotet men det jag fann i mig själv och aldrig kommer släppa är mitt driv och självständighet. Det som gjorde resan hem betydligt enklare var att jag hade mina tre surfbrädor med mig hem och mitt enda fokus var att nu hitta bra vågor i Sverige. 

Väl hemma på svensk mark igen fick jag omgående jobb och där och då blev jag en Halmstadbo. Mitt fokus var då att hitta ett boende och självklart att hitta de bästa surfspotsen och lära mig vart jag bör åka på de olika vindriktningarna. Någonstans där emellan så blev en dejt lite senare min sambo, samtidigt började tanken om att kanske designa och sedan trycka upp t-shirts. Jag ville börja i en liten skala och eftersom jag alltid varit pysslig av mig tänkte jag att jag kanske kunde lära mig screentryck själv. Jag gick till en rådgivare i Halmstad för att få lite mer information om hur jag borde gå till väga med försäljning osv. Jag kunde inget alls om företagande, kvinnan jag fick prata med var supertaggad på min idé och tyckte definitivt att jag borde starta ett företag. Människor som henne smittar av sig väldigt mycket på mig och där och då såg jag en ny öppning och möjlighet till att lära mig något nytt. Här kommer ett av mina motton:
"We only regret the chances we didn´t take"

Det var bara att köra på, självklart hade jag en heltidsanställning och jobbade med företagandet sidan om och var därför inte beroende av en snabb tillväxt. Det passade mig perfekt och till alla er som idag har en idé och funderar på att starta företag. Do it! Jag som bott i Halland under min lilla tid som företagare har fått enorm hjälp av "Nyföretagarcentrum Halland", där ingick jag även i ett mentorprogram och blev tilldelad en fantastisk mentor! Jag tror starkt på att det bara är att köra på och se vart det tar en. Jag försöker att inte ha mitt liv allt för planerat, jag gillar dess vändningar som livet ger en ibland. Det kan självklart vara jobbigt ibland men det ger med sig och blir bättre igen efter ett tag. Just nu står jag i ett helt nytt vägskäl i livet, jag har fått ett antagningsbesked och ska börja studera till hösten. En massa bra saker kan hända om man bara är villig till att testa nya saker. 

Jag lovar inget för då bryter jag inget löfte men jag ska försöka att skriva ihop ett nytt inlägg varje vecka eller kanske varannan. I vilket fall ska jag från och med nu skriva lite mer aktivt. 

Kommentera gärna: