Blogg

De som känner mig vet att jag är en person som alltid tycks tjata om väder och vind. Så fort prognosen visar chans till vind så kollar jag vindprognosen minst en gång i timmen för att hålla koll på hur det förändras under dagen. Planer börjar ta form inför vart jag bör åka och kolla efter vågor. Förra året köpte jag mig en 9'6 longboard för att öka mina möjligheter till att få surfa oftare och få fler vågor. Det köpet är jag evigt tacksam för. Aldrig trodde väl jag att jag framöver alltid skulle prioritera att surfa min longboard istället för någon annan bräda. Man bör alltid våga testa nya saker för man vet aldrig vart det leder.

Det är en viss känsla jag har i kroppen när jag står på min bräda, möjligheterna till att pusha mig själv men samtidigt bara fjanta runt som gör att jag verkligen älskar min longbaord. Jag blir lätt inspirerad av saker som jag ser och lär mig. Det nyaste trycket är insirationen hämtad från just min kärlek till surfing. Precis det som min longboard ger mig är Good vibes and long rides!

För mig handlar inte surfing om att vara bäst, självklart vill man göra så gott man kan men den bästa surfaren ute är alltid den som har mest kul. Egentligen har jag inte en aning om vad det är jag håller på med när jag envist försöker ta mig fram mot nosen. Det jag går på är bara känslan hur vågen och brädan känns under fötterna samtidigt som jag fokuserar på hur vågen bryter. Det är som en magisk dans man utför på vågen och det är just den dansen som jag nu är fokuserad på utveckla ännu mer. 

Den första april så packades bilen med surfbrädor och våtdräkt, jag hade sedan två år tillbaka velat komma över till Danmarks västkust och se med mina egna ögon hur vågorna ser ut där. Äntligen blev det av och jag blev inte det minsta besviken! När jag kom fram på eftermiddagen så fann jag cleana vågor med bara en surfare ute. Jag började undra om jag verkligen kommit rätt då jag förväntade mig ganska mycket folk i vattnet. Vågorna var perfekta för longboard så det var bara att på med våtdräkten och sticka ut! Folk kom och gick, hela tiden så fanns det en trevlig vibe i vattnet mellan alla surfare. För mig är det viktigt att alla som är ute ska ha kul och därför blir jag extra glad när alla håller humöret uppe och bara njuter av att surfa. 

Veckan bjöd på varierande förhållanden. Andra dagen så var havet stilla och det blev ingen surf alls. Tredje dagen blev det surf igen med fina vågor men därefter så kom vinden och havet blev väldigt stökigt men man är ju van vid de svenska vågorna så det blev surf varje dag tills det var dags att lämna och åka hem igen. Det var fortfarande lågsäsong när jag åkte över så man hittade boende till bra priser utan problem. Har ni inte varit och spanat in grannlandets vågor än så är det något som jag rekommenderar, jag menar de lever ju trots allt under namnet Cold Hawaii. 
Vem längatar inte efter sommar & sol och vad passar inte bättre än färgglada kläder för att fira in våren på bästa sätt. Det kommer finnas en mängd olika varianter batikfärgade t-shirts, alla kläder färgas för hand och därför blir varje plagg unikt med sina färger och detaljer. Vi kommer även ut med det nya trycket Hakuna Matata som jag tror de flesta av oss är väl bekanta med från Lejonkungen.

HAKUNA MATATA = NO WORRIES = INGA BEKYMMER

Detta uttryck vill vi leva efter för att minska våra bekymmer i livet och lägga mer fokus på det som faktiskt ger oss lycka. Ett liv fullt av glädje känns som ett liv mer värt att leva. Vi hoppas kunna dela denna glädje tillsammans med dig. Häng med oss på Styked för både ett gladare och färggladare liv tillsammans! 

 

Surfing är ett samspel mellan natur och människa. Vi kan aldrig bestämma eller tämja havet utan vi kan bara anpassa oss och försöka hänga med när vågorna rullar in. Människor världen över drar sig till kusten av olika anledningar, jag vill alltid ha en närhet till havet då det ger mig så mycket glädje och harmoni. Många surfare håller sig till att surfa på sommaren och därför blir vintern en speciell årstid att surfa. Det innebär iskalla vindar, kallt i vattnet och en tung våtdräkt som man paddlar runt i. Ibland är jag helt ensam där ute och blir då belönad med att få alla vågor för mig själv. 

För fyra år sedan idag så satt jag på flyget påväg mot ett stort äventyr. Jag hade gjort valet att lämna Sverige och testa att backpacka ensam i Australien. Jag hade inga stora planer men en sak var säker, jag skulle testa surfing och det dröjde inte många dagar förrens jag befann mig på ett surfcamp. Där stannade jag i 5 dagar och fick lära mig grunderna och de regler som finns i surfing. Jag var riktigt dålig till en början och stod faktiskt inte ens upp under min första lektion. När mina 5 dagar va slut så reste jag vidare och det skulle dröja nästan två månader innan jag begav mig ut för att surfa igen. Jag hamnade i en liten surfby som heter Agnes Water och där fanns ingenting att göra om man inte var surfare. Jag bodde en kort promenad på 150 meter genom regnskogen, andra sidan skogen så stod jag med fötterna i sanden och såg vågorna rulla in. 

Jag gick till den lokala surfbutiken och var fast besluten om att jag inte skulle ha en foamboard, utbudet var väldigt begränsat och så var även min backpacker ekonomi. Min första surfbräda blev en tunn, gammal minimal med inglasade fenor på 7'3. Eftersom jag bara jobbde i utbyte mot boende så hade jag många lediga timmar per dag. Många av de timmarna spenderade jag på stranden långt bort från alla de andra surfarna för att öva min surfing. Jag tyckte under en längre tid att det kändes jobbigt att vara i närheten av de duktiga surfarna och höll mig under en tid för mig själv. När jag väl blev bekväm med brädan och vågorna så vågade jag mig lite söderut på stranden där det fanns ett righthand pointbreak med fantastiska vågor! Där i den lilla surfbyn på Australiens östkust lärde jag mig surfing och vad som var tänkt att bara bli ett snabbt besök på kanske en vecka blev till att jag bodde där i nästan 4 månader. 

Jag kom till att älska just det, på resande fot visste man aldrig vad som skulle hända eller vart man skulle befinna sig inom någon veckas tid. En dag så hörde jag av mig till mina föräldrar och berättade att jag skulle ansöka om att få stanna ett år till, så det som skulle vara en 7 månaders resa blev nu en längre visit på 2 år. Under första året reste jag fram och tillbaka på östkusten, Sunshine coast, Gold coast, Cairns och Byron Bay bara för att nämna några av platserna. Jag tröttnade på att bo på hostel och bara umgås med festgalna backpackers och hade turen till att sedan bo och jobba tillsammans med australienare. Det lärde mig mycket och folk sa till mig att jag skulle älska västkusten så jag tänkte varför inte. Vid den tiden hade jag min egna bil med utrymme för att sova i bilen och bodde till och från i den. Jag körde 750 mil från östkusten, genom outbacken, upp till Darwin och kom tillslut fram till Exmouth, WA. 

Det var väldigt annorlunda och det tog lite tid för mig att anpassa mig, öken och närmasta by var 40 mil bort men vilket ställe det var! Jag ville stanna och var på jakt efter ett nytt jobb, det tog lite tid innan jag fick ett men under tiden så kunde jag surfa för glatta livet! Det var lagom med folk ute i lineup och det var blandat med lokalbefolkning och turister. Här utvecklade jag min surfing otroligt mycket och det var dags för att köpa en kortade bräda. Jag hade tur och fick tag på en begagnad 6'4 som hade mycket volym och perfekt att byta ner sig till. Exmouth är oehört rikt på marindjur, jag såg allt från färgglada fiskar, sköldpaddor, tigerhajar, knölvalar, manta rays och jag åkte ut med båt för att simma med valhajar. Det är en plats som ligger mig varmt om hjärtat och jag fick bo och utvecklas med min surfing där i 5 månader. 

När sommaren började närma sig var det dags för nästa utmaning, jag packade bilen än en gång och körde 130 mil söderut till den berömda surfbyn Margaret river. Jag visste att de vågor jag surfat hitills inte var i närheten så kraftfulla som de vågor jag skulle paddla ut i framöver. Jag var nervös efter många historier om skador, brutna surfbrädor, strömmar, tunga vågor och vithajar. Jag fick börja pusha mig till en ny nivå och jag kände mig som en nybörjare igen. Droppen man var tvungen att klara i take-off fick mig att börja tvivla på min egna  surfförmåga. Min duckdive var också tvungen till att bli bättre om jag skulle ha en chans till att överhuvudtaget ens komma ut till vågorna. Jag bet ihop, pushade mig själv och lyckades övervinna de rädslor som funnits sedan tidigare om att surfa vågorna i sydvästra Australien. Även här utvecklades jag oehört med min teknik och styrka, det blev äntligen dags för att köpa en riktig shortboard. Ett mål jag hade haft sedan en tid tillbaka om att jag skulle bli tillräckligt duktig för att skaffa en mindre bräda.
 

Att sitta och blicka ut över Main break på en stor dag var helt sinnessjukt, de flesta som paddlade ut var män på 50+ och de gjorde det som ingenting. Kom tillbaka helskinnade med ett stort leende på läpparna. Det var i Margaret river som jag avslutade mina två år i detta fantastiska land Down under. Det är inte alltid en dans på rosor att vara backpacker men jag vill säga till alla er som funderar på att sticka iväg en längre tid, gör det! Sverige finns alltid kvar om det är så att man inte skulle trivas på resande fot. Vem vet vad du kan lära dig? 
Jag lärde mig oehört mycket under min resa men det som jag alltid kommer till att ha med mig resten av livet är min passion för havet och vågorna. 

Kan man surfa i Sverige?
Det är den vanligaste frågan jag får när jag berättar om vad jag ängnar mig åt på fritiden. Det går att surfa i Sverige men det krävs rejäla vindar, nästan stormbyar för att det ska bli vågor att surfa. Det är lätt att förknippa surfing med tropisk värme, perfekta vågor och solbränna men att vara svensk surfare kräver lite mer pannben än så.

Den bästa tiden på året för att surfa i Sverige är när höststormarna drar in över landet, då åker våtdräkten på och när temperaturen sjunker yttligare så får man använda sig av våtskor, huva och handskar för att man inte ska frysa. Surfing är en egen sport eftersom att man ständigt behöver hålla koll på vinden med olika riktningar och styrkor. Man kan gissa sig till att ett surfbryt bör fungera på en viss vindriktning men kan säkert aldrig veta förrens man varit ute och sett det. Det krävs en hel del tålamod och letande för att man ska hitta den där vågen som går att surfa en längre tid och inte bara är en closeout som det heter i surfspråket. Man lär sig med tiden och har man tur kan man få lite tips från lokalbefolkningen om vart man bör leta efter vågor. 

Att kunna surfa i Sverige betyder oehört mycket, för mig är det en livsstil som jag inte kan leva utan. Även om våra stökiga vindvågor inte är i närheten av de bästa i världen så är känslan obeskrivlig när du får en lång peelande våg här hemma i de svenska vattnet.